Den alltjämt pågående arbets- och tjänstekollektivavtalsomgången är den första på länge då det åtminstone i princip är möjligt att förhandla om kollektivavtalsfrågor utan utifrån angivna ramar. Hela 2010-talet var vi i praktiken bundna till olika konkurrenskraftslösningar och för ett par år sedan var vi dessutom tvungna att i stor utsträckning förhandla om avskaffande av arbetstidsförlängningen, de så kallade kiky-timmarna. Den här gången är det också möjligt att granska universitetens kollektivavtal utifrån dess egna utgångspunkter.
Det är självfallet klart att de olika kollektivavtalen, särskilt inom den offentliga sektorn, åtminstone har moraliska kopplingar till varandra. Nu när universitetens avtalsförhandlingar pågår i full fart är det därför på sin plats att ta en liten titt på andra tjänste- och arbetskollektivavtalsbord. Det är förstås oartigt att hojta till andra bord, men det finns säkert goda element som universitetsvärlden kan låna från de avtal som ingåtts vid grannborden.
Gällande kollektivavtalen inom den privata sektorn skedde som så ofta ett genombrott inom teknologiindustrin. Denna gång inleddes dock förhandlingslösningarna genast i början av 2022 av Akavas förhandlingsorganisation De Högre Tjänstemännen YTN. YTN fick inom sina förhandlingar kämpa rätt länge för att de generella tilläggen till lönerna skulle bibehållas. I slutändan lyckades man med detta och lönerna för högre tjänstemän inom branschen höjs 2022 med ett generellt tillägg på minst 0,9 procent och ett lokalt belopp på 0,9 procent, om man inte kommer överens om andra husspecifika arrangemang. Allt som allt verkar kostnadseffekten för 2022 inom den privata sektorns avtalsområden uppgå till mellan 1,8 och 2,0 procent.
När det gäller andra frågor än löneförhöjningar innebar denna förhandlingsomgång inte betydande nya utspel för den privata sektorn. Alla känner givetvis till den stora lagstiftningsreformen som gäller familjeledigheter och avsikten är att i kollektivavtalsspecifika arbetsgrupper komma överens om hur man i fortsättningen ska sköta framför allt avlöningen för olika familjeledigheter mellan den förälder som föder barn och den som inte föder barn. Ett något besvärligt ramverk utgörs dock av att man i de flesta kollektivavtal har kommit överens om att familjeledighetsreformen ska genomföras kostnadsneutralt. Statsmakten stöder visserligen familjeledigheter i form av föräldradagpenning mer än tidigare, vilket innebär att det i sig finns förhandlingsutrymme också i denna helhet.
Mycket nära universitetsbordet kommer statens tjänste- och arbetskollektivavtalsverksamhet. Inom denna sektor uppnåddes ett förhandlingsresultat 28.2.2022. Avtalet är tvåårigt för tiden 1.3.2022–29.2.2024. Det generella tillägget höjer lönerna för alla statsanställda med 2 procent från 1.6.2022. Om höjningen 2023 förhandlas på centralnivå före mitten av december. Om parterna inte kan enas om en höjning för det andra året, kan avtalet sägas upp efter det första året.
Av de ändringar som gjorts i avtalstexterna vid staten gäller den principiellt mest betydande utvidgningen familjeledigheter. För statens del bibehölls den avlönade familjeledigheten för en förälder som fött barn på sammanlagt 72 dagar (= cirka 3 månader). Den andra förälderns avlönade familjeledigheter ökade däremot från 6 dagar (= 1 vecka) till 18 dagar (= 3 veckor). Här har vi fortfarande en bit att gå innan vi når full jämlikhet, men vi är på rätt spår.
Översikten ovan visar att det på arbetsmarknadsborden just nu rör sig många sådana bra byggklossar som säkert på ett eller annat sätt kommer att synas också i det nya kollektivavtalet för universiteten.
Petri Toiviainen, förhandlingschef, Högskoleutbildade samhällsvetare rf
