Sivistas styrelsemedlem och rektor för Helsingfors universitet, Sari Lindblom, har öppnat en spektakulär offentlig debatt om kollektivavtal vid universiteten.
Artikeln visar med pinsam tydlighet hur långt universitetsledningen har kommit från den verklighet som råder inom universitetsvärlden. Jag för min del vill gärna tro att det bara handlar om okunskap och inte om kollektivavtalsagendan.
Lindbloms ordval verkar göra henne nostalgisk över den tid då hon själv tog sina första steg i universitetskarriären. Arbetstidsavtalet för lärare (och nu även för forskare) har varit i kraft vid Helsingfors universitet sedan 1998. Fram till 1998 hade de lärare som arbetade vid Helsingfors universitet en undervisningsskyldighet som definierades enligt titel. Om till exempel 4 timmars undervisning uteblev förhandlade man om vikariat eller löneavdrag. I denna värld var det därför viktigt att hålla reda på de timmar som lärarna undervisade.
Därför har Helsingfors universitet också i 27 års tid följt ett avtal om att inte följa upp arbetstiden på basis av tid eller tidsperioder. Nu verkar Lindblom dock vilja återgå till gamla tider genom att skriva om arbetstidsuppföljning, vilket strider mot kollektivavtalet.
Situationen var mycket problematisk och stelbent och speglade inte ens verkligheten i universitetsvärlden i slutet av förra årtusendet. Undervisningsuppgifterna var rigida och det fanns en önskan att hitta andra sätt att fastställa årsarbetstiden för undervisningspersonalen.
Ett reviderat kollektivavtal upprättades därför för att förbättra förutsättningarna för forskningsbaserad undervisning, bl.a. i syfte att öka flexibiliteten i arbetstidsförläggningen, förbättra forskningsvillkoren och utveckla nya, mer stimulerande former för undervisning och lärande. I samma sammanhang kom man överens om att lärarnas arbetstid skulle vara 1600 timmar per år och att detta skulle följas upp på basis av prestation och resultat, snarare än på basis av tid eller period.
Så i 27 år har Helsingfors universitet också följt ett avtal om att inte övervaka arbetstiden på grundval av tid eller tidsperioder. Nu, som medlem av Sivistas styrelse, verkar Lindblom dock vilja återgå till gamla tider genom att skriva om övervakning av arbetstiden, vilket strider mot kollektivavtalet. Detta är ett mycket anmärkningsvärt inlägg som går emot själva grundtanken med hela arbetstidsavtalet. Om detta också är Sivistas position i kollektivavtalsförhandlingarna kan vi förvänta oss mycket svåra förhandlingar.
Arbetsgivaren är också ansvarig för arbetsmiljö och säkerhet för heltidsanställda. Enligt kollektivavtalet är den årliga arbetstiden för heltidsanställda nu 1612 timmar. Universitetens rapporterings- och allokeringssystem förhindrar registrering/rapportering av den faktiska arbetstiden.
Taket för undervisningstimmar är för närvarande den enda skyddsmekanismen för heltidsanställda. De är dock inte tillräckliga för att säkerställa en rimlig arbetsbelastning och stödja bibehållandet av anställningen. Systemet bör bättre identifiera arbetsbelastningen, säkerställa tillräcklig återhämtning och se till att den arbetsfria perioden, dvs. motsvarande årlig ledighet, tas ut.
Lindblom angriper inte bara arbetstidsuppföljningen utan även kontaktundervisningstimmarna. I princip är det bra att Helsingfors universitets rektor i sitt tal erkänner att lärarnas arbetsuppgifter har blivit mångsidigare och att undervisningen inte längre bara består av att stå i föreläsningssalen och tala med studenterna. Men som lösning är idén om att ta bort taket för kontaktundervisning mycket problematisk. Detta skulle göra det möjligt att tilldela läraren mer kontaktundervisning.
Det är viktigt att notera att timtaket för kontaktundervisning inte är samma sak som den undervisningsskyldighet som fanns på 1990-talet. Att ta bort kontaktlärartaket garanterar inte att lärare kommer att kunna bedriva forskning, men riskerar att ta bort möjligheten för fler lärare att bedriva forskning.
Lindbloms inlägg kan tyvärr inte betraktas som en ogenomtänkt partsinlaga, eftersom det har publicerats på Sivistas hemsida i ett läge när det pågår kollektivavtalsförhandlingar på universiteten. Sivistas förhandlingsmål har under hela perioden med privatiserade universitet varit miserabla för de anställda. Till exempel, när universiteten på de statliga universitetens tid enligt kollektivavtalen fortfarande var skyldiga att regelbundet granska visstidsanställningarna tillsammans med universitetens förtroendevalda, var detta en av de första saker som Sivista ville ta bort från kollektivavtalen. Detta visade på den grad av engagemang för att lösa problemet med visstidsanställningar som Sivista också senare tydligt har kunnat konstatera.
Man bör också komma ihåg att Sivista i samband med förhandlingarna om det första kollektivavtalet efter reformen av universitetslagen ville höja taket för kontaktundervisningstimmar för undervisnings- och forskningspersonal vid universiteten med hela 33 procent. Detta grundade sig på att förhandlarna hävdade att en timme innebar 60 minuter, medan det enligt universitetens etablerade kurspraxis innebar 45 minuter. Mot denna bakgrund är Sivistas styrelseledamots ställningstagande problematiskt och visar på en stor vilja att ytterligare underminera universitetsstudenternas ställning.
Antero Puhakka
Författaren är en mångårig facklig aktivist som har varit förtroendeman och huvudförtroendeman i 24 år. Puhakka har också varit ordförande för Forskarförbundet i samband med reformen av universitetens lönesystem.
Läs mer om bakgrunden till heltidsarbete i Acatiimis artikel: Miten päädyimme kokonaistyöaikaan?
