Den löneförhöjning på 10–15 % som en direktör när som helst kan förhandla fram – dessutom med ganska mediokert ledarskap, är som vanligt att omöjligt att uppnå för andra. Tidpunkten för förhöjningar är aldrig rätt, antingen är vi på väg in i sämre tider, djupt nere i svackan eller så har vi inte riktigt repat oss, vilket inte riktigt ger svängrum för några vidlyftigare utsvävningar. Tyvärr.
Om de föreslår 7,8 säger arbetsgivarna nej och om de ger ett bud under den här allmänna linjen säger arbetstagarna nej.
Hur ser det ut vid förhandlingsborden i Finland just nu? Det finns ingen respekt alls om man inte är direktör. Arbetsgivarna får den lagstiftning de bett om och vi har fått en öppning där exportindustrin godkänner ett 3-års avtal på totalt 7,8 %, ganska anspråkslöst för en direktör. Vad händer sedan? Åtminstone händer inte det som borde hända, dvs göra som i Sverige – utan EK styr i kulisserna och märket är sist och slutligen ganska betydelselöst. Grrr!
I flera år har vi blickat västerut, mot Sverige. Där förhandlar centrala förbund fram det så kallade märket, dvs exportindustrins löneförhöjning. I Sverige finns ingen riktgivande lagstiftning kring detta utan man respekterar läget från båda sidor. Efter det här fortsätter övriga förbund ta fram avtal. Det är ovanligt att strejka i Sverige och det behövs inte heller för man kommer fram till justa lönejusteringar förhållandevis lätt. Märket respekteras även ur arbetsgivarperspektiv och man kommer överens vid förhandlingsbordet. Hjälp.
Däremot, det som händer i Finland är följande: Trots att vi fått ett s.k. märke blir förhandlingarna löjligt hårda, EK styr och ställer i bakgrunden, blandar sig i förhandlingarna utan att förhandla. Detta leder till strejkvarning och på det en runda till riksförlikning. Om de föreslår 7,8 säger arbetsgivarna nej och om de ger ett bud under den här allmänna linjen säger arbetstagarna nej. Då blir det strejk. Efter det nya förhandlingar som inte leder nån vart och det blir ny riksförlikning. Budet kommer antagligen att landa på det berömda märket 7,8 %. Efter det här får vi ett nytt avtal och vi har frid och 7,8 %:s fröjd i landet för tre år framåt. Suck.
Vad är lärdomen i det här fallet. Mycket ont blod spills i onödan och i stället för goodwill sprids misstänksamhet. Gör som i Sverige – då märket tagits fram – jobbar man för att även andra i rättvisans namn får det som man förtjänar i gott samförstånd – utan strejker. Utnyttja borgfreden till konstruktiva frågor i stället för att slicka såren för en jobbig förhandlingsrunda. Då skapar man även rum för att utveckla andra centrala frågor tillsammans. Jess!
Åke Finne
Hankens långvariga huvudförtroendeman
